…För ett tag sedan då alltså, närmare bestämt fredagen den 13:e juni, och jag kan inte annat än att stämma in i den gamla klychan; ”det var fanimej den bästa dagen i mitt liv. Absofuckinglutely.”
Vi gjorde allt det som man ska göra på en student: Vi skrattade. Vi grät. Vi drack och vi levde livet som om det vore de tre sista veckorna innan vi allesammans gick mot vår undergång.
Jag kan fortfarande inte förstå att allt det där dimmiga, roliga och fantastiska verkligen hänt. Men det är sant, och nu är det borta. Det känns minst sagt märkligt att inte ha en endaste poängjakt eller flashig bal på Grand att se framemot.
Det är nog det som knäcker mig mest; den drastiska vändningen av mitt liv och mina dagar. Nu då?
Tack Gud att jag har 6 veckors jobb att fylla min tid med innan jag sållar mig till gruppen ”arbetslösa”. A-kassa nästa?
Även det att jag fått så mycket mer fritid att ägna åt att fundera över hur mitt liv egentligen ser ut; och tyvärr har jag kommit fram till att det är lika stökigt som mitt stackars rum som inte sett en dammsugare sedan ungefär ett halvår innan studenten. Vem har tid att röja och sådant överskattat trams?
Lite skit i hörnen har ingen dött av.
Men nu är det inte dammtussar det handlar om när det kommer till mitt liv och min nyvunna frihet.
Det handlar om trassel och jävligheter och kärlek och skit. Det handlar om att inte kunna säga vad man tycker och vart man står, varken till sig själv eller till de som berörs. Jag har kommit till insikt vad gäller ”frågar man inte får man inget veta”, men vad bryr sig mitt ego om det?
Kan man förresten vara egoistisk gentemot sig själv? För isåfall är jag det.
Det är jobbigt att ta tag i saker och ting, och halva mig själv bryr sig/mig inte, medan stackars vettiga jag, den lilla förnuftiga biten som tänker först och handlar sen, sitter och är bitter för att hon inget får veta. Hon vill veta, kunna få struktur på sitt liv, kunna ändra sin status på Facebook utan att någons värld rasar samman eller ett nytt världskrig bryter ut.
Jag är en blåögd jävel,och även om jag inte vill tro det, så misstänker jag att jag håller på att bli blåst. Jag hoppas att jag har fel, denna gång som så många andra.
På tisdag åker jag till Canne, vilket ska bli fääntäästiskt skönt. Förutom den lilla nagel i ögat som består av en viss artikel i en viss aftonjävlabladet tidning. ”nu kommer högtrycket!” Närdådå?
Jooo! Det ska ni veta, att det kommer på tisdag. Jag åker från solen till solen, för 4000 spänn. Ännu än gång är jag blåst.
Menmen, misströsta inte! Jag har köpt piz Buins sunlotion som gör brännan 2*faster, så jag är förhoppningsvis många nyanser brunare om en vecka! Dessutom har jag köpt skor, och de ärjävligt snygga.
Solong, suckers!
