Det har varit en innehållsrik helg, och jag är fullständigt slut!
I fredags styrde vi klackarna mot malmö, för en helkväll på Buddha. Först var vi dock hemma hos Elin och laddade upp med för mycket vin och pizza.
Hennes toktant till granne knackade på var femte minut och klagade fast vi inte hade någon musik och var tysta som möss. Hon tyckte tydligen att vi andades alldeles för högt.
Lika ofta som tokan knackade på dörren ringde förra helgens erövring (häh 
) till min lur.
I början var det ganska skoj, fnissig och småfullsom man var tackar man ju inte nej till en chans att tjattra lite!
Men efter ett tag började det bli duktigt irriterande. Jag klickade tusen gånger.
Då ringer det på Jeanettes telefon istället.
Vi dansar och är allmänt upptagna, så vad gör man? Klick.
Det blev Escape istället för Buddha, med tequila-race och allt vad det innebär.
Mitt i detta trevliga öppnas dörren, och samma snubbe som telefonterrat mig under kvällen kliver över tröskeln.
Haha, det fanns faktiskt något riktigt komiskt i detta sjuka när jag tänker efter!
I samma stund han kommer in, så är det någon vid baren (där jag sitter) som lägger av den värsta stinkaren jag någonsin kännt doften av.
Killarna runt omkring mig tror att det är jag som förgiftat luften, och flyr därifrån. Jag sitter kvar ensam och snopen i fismolnet, och min terrare kommer fram och ska hälsa.
Han snusar i luften och håller på att smälla av, samtidigt som jag försöker förklara att det absolut inte var jag.
Hah! Förlåt, men jag skrattar varenda gång jag tänker på det. In kommer han och tror att det ska bli ett romantiskt återseende, beredd på att bränna av några giftiga kommentarer till de andra killarna vid baren. Och så luktar det apbajs. Dessutom har alla flytt fältet och skyr mig som pesten. Haha!
Hrm, så är det 
Men, åter till det sjuka.
Erövringen (jag vill inte skriva hans namn här, men för enkelhetens skulle kan vi ju istället kalla honom E.)
E har alltså blivit måttligt irriterad när jag vägrat svara, satt sig ensam och spiknykter på första bästa tåg, terrat jeanette till att säga var jag befinner mig (hon hade åkt tillbaka till Lund, så vi var inte tillsammans), och helt enkelt letat upp mig i Malmö.
Jag var lullig och trodde att han var en sjuk och högst osann låtsasgubbe, mitt tequilaspöke.
Men nej.
Han är där, och jag blir förvånad. Och grinig. Kommer han in till malmö och min utekväll med tjejerna får han fanimej skylla sig själv.
Jag var törstig och ville ha rom och cola och sex on the beach. Han fick sig också en rommis, och notan blev fet.
.Ha.Ha.
Sen var jag, efter en liten smutt på drickat, inte töstig längre, och E fick snällt dricka upp.
Jag var tjurskallig och ville hem. Fick ont i fötterna och orkade inte gå till tåget.
Blev sur på Mia, som tjatade om att E var Mr . Right för mig, han är ju så snäll.
Mm.
Så jag slängde hennes handväska bakom en sten mitt i Malmö. Vilket hon märkte.
När hon var framme vid stationen, tusen mil från den lilla rosa handväskan, innehållande pass, mobil, pengar you name it.
E fick betala taxi till bondeland, och jag var hungrig. (gnällig också, jäjjemän!)
Det blev en sväng in om Mc.donkan och jag fick mcfeast.
Snäll dam bakom glaset på Mc. donkis:
- Någonting mer?
Fyllot, i egen hög person jag själv, med ett elakt flin:
- Ja, jag vill gärna ha en vitlöksdipp tack.
E spärrar upp ögonen men säger ingenting.
.Ha.Ha.
I taxin pratar jag på om min stundande säsong i st anton, och lämnar inga detaljer ute om hur mycket jag ska åka bräda, festa och leva livet.
E, med sur uppsyn: – Vågar man verkligen släppa iväg dig på det?
Tyvärr, min kära E, så är du inte rätt man att uttala dig om det.
E hade städat sin lya till oigenkänlighet: Inte ett spår av stök, nya lakan; Skinande.
Jag vaknade alltså ännu en gång bakis hemma hos E, som sprang runt hela morgonen och kokade ägg och fixade diverse frukost.
Gud.
När jag sedan ville ta tåget hem, sa han att han kunde ju köra mig.
- visst.
Sittande där i passagerarsätet brevid E möter vi först min mamma. Hej hej.
Hon kände först inte igen mig, vilket hon senare vid middagsbordet skyller på att jag ”var ju så stor i håret.”
Sedan möter vi mammas man, som även han senare kommenterar : ”du glömde presentera mig för din vän.”
Jag tänkte säga att vännen var mia, men hon har tyvärr inte rätta skäggväxten.
Jag sov bort hela lördagen och förummade tusen viktiga saker jag borde gjort.
Det var skönt.
Även det att E ringde. Jag blev inte förvånad.
Han står just nu överst på min lista över psykopater.
