Idag igen, och gissa hur det gick? Jo, som vanligt. Man kör ju i enkelriktat-helvetes-cykelfan-staden numero uno, och det besvärar mig en aning!
Dessutom är det uppförsbacke vid varenda jävla stoppskylt, vilket resulterar i ett fett motorstop.
”Vrrrrrrrrroootucktucktuckdöd.”
Guuud, vilken panik jag får. Femton bilar bakom mig minst och alla har brådis. Dessutom verkar de vilja ha ihjäl mig när de ser den kära gamla övningskörningsskylten.
”fanfanfan, varför gör den så? va? tänk vad de säger nu! oooooohhh, den där borde man ju inte släppa ut på vägarna, liksom!”
Så låter jag.
”lugn.”
Så låter läraren. Alltid vad som än händer. Och slutar han inte med det där förbannade lugn snart så får han en käftsmäll! Vadå LUGN?
Jag är lugn, det är alla andra som har för bråttom.
På lördag ska jag kolla på balklänning med min kära pappa, som tror att jag så gärna vill gå med just honom för att han är ett sådant trevligt shoppingsällskap.
mihiii!
Sanningen är att han framförallt har den unika/kanonbra förmågan att hänga med in i en affär och ta för givet att vi ska vara ute igen inom loppet av tre sekunder. Alltså går jag en dag innan vi ska handla och provar det jag vill ha, vilket i sin tur är alldeles för dyrt. När jag och pappa sedan kommer dagen därpå och jag frågar med änglaröst (utan att ens närma mig provrummet med min hög):
”pappaaaa, dessa är väl fina?”
Så muttrar han bara:
”jaja, nu går vi.”
Fram med plånkan bara 
Nu ska jag ut till min Hest, den söta! Hon ska hårdtränas som attans, för snart ska vi vara ute på banan igen! wie!
Här är den snygga stallhjälpen som ska följa med mig idag:
